Skriven av Admin | 2015-nov-05 23:00:00
Vargar och
hundar är nära släktingar: de har mycket få genetiska skillnader, de kan fortplanta sig med varandra och generera fertila individer, så kallade hybrider. De viktigaste skillnaderna är främst ur beteendesynpunkt. De två däggdjuren beter sig nu på motsatt sätt jämfört med sina artfränder på grund av människan.
Flocken på ena sidan och
domesticeringen på den andra gör naturligtvis skillnad.
Främlingsfientlighet hos vargar och sällskaplighet hos hundar
Hur det här hänger ihop förklaras av
Dr Maria Grazia Calore, veterinär och expert på djurbeteende. Vargen visar en hög reaktionsförmåga som försvårar samarbetet med människan och en period med mycket kort socialiseringsperiod (från födseln till 15 dagar). Rovdjuret är främlingsfientligt (intolerant) mot andra arter och anpassar sig till en strikt hierarki hos flocken. Det lär sig snabbt beteenden som syftar till överlevnad och uppnår fysisk, sexuell mognad simultant med social mognad.Hunden däremot har en låg reaktionsförmåga, vilket hänger samman med en längre period av socialisering (ca 3 månader). Tack vare detta är de tryggare individer med en svagare anknytning till flocken och kan därför anpassa sig till en ny grupp och utgör inte ett problem om en ny familjemedlem tillkommer. Dessutom, tack vare det förlängda
neoteni-stadiet (barnsliga egenskaper och beteenden), har hundar lätt för att lära sig beteenden som inte är strikt relaterade till överlevnad.Denna aspekt kan ses makroskopiskt i husdjursraser (med innebörden "sällskapshund"): könsmognad följs inte av social mognad och hundarna fortsätter bete sig som valpar.
Vargar och hundar: vem är mer lojal mot sin egen sort?
Inte förtrogen med människan och otroligt samverkande med sina egna kamrater, slår vargen hunden när det gäller lojalitet med sin egen art. Detta är resultatet av den studie som genomförts av
Wolf Science Center på Messerli Research Institute
vid universitetet i Wien. För att nå denna slutsats jämfördes en grupp vargar och en grupp hundar när de utsattes för samma betingelser för att analysera deras interaktioner med varandra. Det visade sig att vargar var mer demokratiska än hundar vid måltider, särskilt avseende flockledaren: ledaren bland vargar gav gärna flockmedlemmar som visade särskilda signaler tillgång till maten, medan hundens flockledare, i allmänhet inte släkt med de andra, inte visade sådan mildhet. Hur kan vi då förklara det perfekta förverkligandet av
löftet som ledde från vargen till hunden, den verkliga människans bästa vän? Förflyttningen från en hundflockledare till förmån för en
mänsklig flockledare, husbonden och den nya oersättliga referenspunkten för familjehunden.