Kärleken till djur tar sig många uttryck – volontärarbete som stödjer initiativ för djurs välbefinnande och adoption är lyckligtvis vanliga exempel. Men de fall som ofta får stort genomslag i media är när gränsen mellan kärlek och självuppoffring är svår att urskilja. Det tycks vara fallet med
Naoto Matsumura, omdöpt till ‘djurens beskyddare' av världsmedia, i Fukushima för evigt märkt av kärnkraftsolyckan i samband med tsunamin 2011.
Före och efter Fukushima: Naoto Matsumuras liv
För Naoto Matsumura blev de katastrofala händelserna i Fukushima i mars 2011 en vattendelare i hans liv:
T?hoku jordbävningen och påföljande tsunami orsakade fyra olyckor vid kärnkraftverket med långtgående konsekvenser för såväl miljön som innevånarnas hälsa. Den första åtgärden var oundvikligen evakueringen av befolkningen vilket också påverkade den 53-årige f.d. byggnadsarbetaren. Runt
tiotusentals människor lämnade sina hem och husdjur säkra på att de skulle återvända förr eller senare, men så blev inte fallet. Från den tidpunkten började Naoto Matsumuras andra liv, fast besluten att inte lämna djuren ensamma i förödelsen. Han började samla in mat för att säkra deras överlevnad. Oron över eventuella hälsokonsekvenser för Naoto själv dämpades av det faktum att skador orsakade av kärnstrålning ofta uppenbarar sig många år senare, då han troligtvis redan har dött av ålder.
Naoto Matsumura och hans djur: kampen mot kärnkraft
Naoto älskar djuren han sköter om, han tryggar frihet för de oberoende och ger extra uppmärksamhet åt de djur som är vana att leva tillsammans med människan.
Boskap, grisar, hönor, hundar, katter och en struts besjälar idag Naoto Matsumuras liv. Han döljer inte sin upprördhet över alla de saker som skett i hans land i en
CNN intervju nyligen: ‘Jag är full av ilska. Och det är orsaken till att jag fortfarande är här. Jag vägrar åka härifrån, med denna ilska och smärta. Jag gråter varje gång jag ser den stad jag föddes i. Regeringen och människorna i Tokyo vet inte vad som händer här. Vi måste sanera det här området annars kommer staden att dö. Jag stannar här för att se till att det sker och för att jag vill dö där jag är'.
